Jävla känsla.

Natten var obeveklig, lång och mödosam. Hatar dessa nätter, verkligen hatar, tankarna får fäste, inte de glada tankarna, nä, de riktigt jobbiga, de som gnager hål på drömmar och värme. Släpper in den illaluktande sörjan som bryter ner allt.
Hur hittar man tillbaka då, och var börjar man söka? Om ens insida är svart, eller iaf så tror man det, bara för att någon sa det för längesedan. Är less nu, väldigt less, det måste till en förändring, annars kommer jag inte orka. Alla tecknen finns där!