Pennflöde

Mannen gick sakta, tittade man noga så kunde man se att han även haltade, men på grund av det långsamma i hans rörelser så tog man det för en synvilla, trafiken, och människorna runt honom hade ett helt eget tempo, det var som om man satt ihop två stycken filmer varav den ena spelades i ultrarapid.
Från balkongen där jag stod så såg man det ännu tydligare, åtminstone så antog jag det, ja, alltså inte att han haltade, det kunde man inte se här uppifrån. Det visste jag ju redan, eftersom jag visste vilken mannen var ifråga, jag förstod även vart den långsamma resan skulle sluta, och det var inget som fick mig att jubla precis.

Kastade en snabb blick på klockan, snart sju, om jag snabbt som attan kastar på mig lite paltor och tar trapporna så bör jag hinna ut genom porten innan han hunnit fram till den, kanske jag till och med hinner ut innan han ser mig, och även om så skulle vara fallet, så kan jag låtsas som om jag inte hör honom, om han nu mot förmodan skulle skrika på mig. Planen var inte glasklar, men det var inte mitt omdöme i vanliga fall heller. Jag grävde snabbt fram några plagg ur tvättkorgen, hoppade mot hallen samtidigt som jag försökte dra upp jeansen med ena handen och ta på mig en socka med den andra, många års flykt hade fulländat denna teknik Hur skulle jag göra denna gång, lämna dörren olåst så att han snabbt kom in och kunde gå igenom de utlagda och missriktade bevisen och förhoppningsvis fastna i lägenheten ett tag, eller skulle jag låsa och hoppas på att han då skulle tillkalla en vanlig låssmed och inte någon från Bolaget. Ingen tanke som jag kunde fästa någon längre tid på just nu, jag smiter snabbt ut genom dörren och lämnar den öppen denna gång.