Skrivpuff --> Brytningstid

"Ja men, vad händer nu då, barnen, huset, fan, jag har ju slitit hela sommaren med det", jag hör själv att min röst spricker gång på gång. Hennes ord bränner in, gång på gång, jag är gravid, jag vill att du flyttar, jag är gravid, jag vill att du flyttar!
Det snurrar till i skallen, tårar vill komma, jag känner dem, hur de förbereder sig, beredda att solka ner mina kinder, jag reser mig upp hastigt från köksbordet, dimsyn och dimtankar, river åt mig bilnyckeln från hallmöbeln, hör att hon säger nåt bakom min rygg, men kan inte urskilja vilket språk hon talar ens.

Väl inne i bilen blir jag sittande,huvudet är så fyllt av tankar att det känns vadderat, alla slåss därinne, huller om buller. "Vad hände?, hade jag inte nyss skjutsat barnen på dagis, för två timmar sen hade jag stått i duschen på jobbet efter nattskiftet, den mest bekymrade tanken då ha varit om det fanns mjölk hemma till frukost, om jag skulle bli sittande i någon bilkö för att jag fått sen avlösning. Och nu detta". Händerna skakar mellan knäna, jag klämmer ihop dem, tills jag märker att de lugnar sig.

Dem är som små djur som jag tämjer, bilnyckeln skär in i låret, smärtan är skarp och skär rakt igenom alla tankar, jag släpper loss de tämjda, och låter det automatiska systemet kicka in, nyckel in i lås och vrid, koppling ner, backläge i, bilen rullar igenom radhuslängan löjligt sakta, jag ser allt i någon konstig ultrarapid, färger och intryck sugs in i det vadderade, jag låter Niklassons nymålade brevlåda, Berghs bil med sorgkanter, och några ungdomars zombieliknande gång, ta upp kampen mot allt det instängda.