Jaha, och nu?

Tokjobbar hela dan, springer upp och ner i trappor, rycker och sliter i kartongrör, drar i vagnar som rullar på fyrkantiga hjul, längtar hem, bort och iväg...sliter på detta sätt i tolv timmar, trött som en påse skridskor instoppad i en garderob, längtar längtar....hem hem hem!!

Och när det väl sker, avlösningen kommer, man slappnar av, tröttheten smyger undan lite, men bara lite denna gång, då har man inget att gå hem till, tomheten kramar om en hårt, tar små tuggor av hjärnan, tomheten växer därinne för varje tugga som tas, så det är tomt både inuti och utanför, en märklig känsla....