Skrivpuff --> Signalen

Destinationskammaren larmar högljutt, den envetna signalen skär igenom plastväggar och reliefbonader lätt, Dredoga hoppar förvånat ur spinnmaskinens metallkorg och går fram till gelskärmen som vilar tyst mitt i rummet, knappar snabbt in sin kod, låter ögonscannern lysa in i sitt högra öga samtidigt som luftnålen gör ett retsamt litet stick i hans huvudsvål för att få DNA signaturen.
Dredoga önskar att han hade haft råd med den nyare modellen av gelskärm där det ingick plasmaDna-struktursoperation så att skärmen är konstant ansluten till ägarens hjärna, men dessa kostar lika mycket som en hörnvisit i universum. Äntligen, skärmen flimrar till, rösten från variationsmodulatorn raspar

"Välkommen Dredoga!"
"Några väntade besök?", alldeles försent så inser Dredoga att han inte talat tydligt.
"Det finns inga som äter i ditt kök, frågan anses för konstig, terminering inom 5 sekunder".
Dredoga skyndar sig att lägga handen på skärmen, modulatorn svarar omedelbart.
"Testsekvens påbörjad."

Dredoga snappar upp den lilla mps16-spelaren ur bröstfickan och startar den samtidigt som frågorna börjar hagla ur modulatorn, Dredoga lyssnar bara med ett halv öra, han vet att detta kommer att ta en stund, det var verkligen en snilleblixt att spela in hela denna episod förra gången det hände, nu sköter spelaren detta tråkiga test. Det går en stund, en evighet känns det som, tycker Dredoga innan det välkända pipet som talar om att testet är slut ljuder, och att han är godkänd och än en gång tillhör släktet homo sapiens.

"Några väntade besök" Dredoga artikulerar noggrannt och försöker se så frågande ut som möjligt, samtidigt som han stirrar in i skärmen, han vet att skärmen läser av blodtillströmning till ansiktet, mikrorörelser i ansiktsmuskler och pupillrörelser.