Skrivpuff --> Att hinna
Stressad så slår jag mig ner i min fåtölj, dumt val, jag vet, att slå sig ner i en skön avkopplande atmosfär när man är stressad är inget jag rekommenderar. Men just nu så blir det så, jag lutar mig tillbaka, andas några andetag, känner luften fylla min mage och bröstkorg.
"Hur ska jag hinna?", den frågan har återkommit hela morgonen inom mig.
Skiftcykeln är avslutad, jag är egentligen ledig, men känslan finns inte där, inte den härliga "ingatiderattpassakänslan", till och med min mysplats kännns obekväm just nu, jag ställer mig upp, låter ett finger vandra över cdskivorna i hyllan, det blir en rand efter det, torkar av det gråa mot byxorna. Solen börjar nu gå upp på allvar, natten tvingas undan av det ljusa. Jag går fram till fönstret, det är fortfarande stilla och tyst, solen värmer mitt ansikte redan, "det blir nog en fantastisk dag", jag bestämmer mig, går ut i hallen och snörar på mig löparskorna, kollar batteriet på mobilen och låter den glida ner i fickan.
Utanför porten stretchar jag lite lätt, känner att stressen glider av mig, jag låter den droppa ner på asfalten, ler när den sista av dem fallit."Det blir som det blir", jag omfamnar den tanken och låter min steglängd öka lite, pulsen höjs sakteliga. Uppe i spåret så hörs fåglar, de morgonkvittrar för fullt. Jag låter dem vara min morgonmusik istället för musiksnäckorna som slår mot bröstet. "detta tilltag kommer straffa sig, jag är redan nu försenad, men för att möta denna dag så behövs batteriladdning mer än någonsin", skrattar till och ökar min steglängd ännu mer.
I duschen efter rundan så har jag fortfarande inte tittat på klockan, jag förstår ju att nu är det i princip omöjligt att ens låtsas om att jag försökt komma i tid, men jag bryr mig inte, inte denna gång.
"Hur ska jag hinna?", den frågan har återkommit hela morgonen inom mig.
Skiftcykeln är avslutad, jag är egentligen ledig, men känslan finns inte där, inte den härliga "ingatiderattpassakänslan", till och med min mysplats kännns obekväm just nu, jag ställer mig upp, låter ett finger vandra över cdskivorna i hyllan, det blir en rand efter det, torkar av det gråa mot byxorna. Solen börjar nu gå upp på allvar, natten tvingas undan av det ljusa. Jag går fram till fönstret, det är fortfarande stilla och tyst, solen värmer mitt ansikte redan, "det blir nog en fantastisk dag", jag bestämmer mig, går ut i hallen och snörar på mig löparskorna, kollar batteriet på mobilen och låter den glida ner i fickan.
Utanför porten stretchar jag lite lätt, känner att stressen glider av mig, jag låter den droppa ner på asfalten, ler när den sista av dem fallit."Det blir som det blir", jag omfamnar den tanken och låter min steglängd öka lite, pulsen höjs sakteliga. Uppe i spåret så hörs fåglar, de morgonkvittrar för fullt. Jag låter dem vara min morgonmusik istället för musiksnäckorna som slår mot bröstet. "detta tilltag kommer straffa sig, jag är redan nu försenad, men för att möta denna dag så behövs batteriladdning mer än någonsin", skrattar till och ökar min steglängd ännu mer.
I duschen efter rundan så har jag fortfarande inte tittat på klockan, jag förstår ju att nu är det i princip omöjligt att ens låtsas om att jag försökt komma i tid, men jag bryr mig inte, inte denna gång.
Kommentarer
Fånga ögonblicket!
Undra vad det var för tid han skulle passa.