Skrivpuff -->Storsint!
"Jag bjuder", Mats röst skär in och stör, river bland mina lådor och skåp i skallen. Jag nickar lätt i riktning mot honom. "Va fan är det med han, han har malt på om allt möjligt, så här trodde jag inte kvällen skulle bli", finner ingen fortsättning på tanken, kan inte utveckla den.
"Vi äter nåt oxå va?, blir så jädra skvalpigt i kistan annars", hans huvud är redan djupt i menyns värld. "Skönt, nu är det tyst ett tag", tanken får mig att dra på mungiporna lite, vet av erfarenhet att det kommer att ta ett tag innan han bestämmer sig, stolsryggen trycker hårt i ryggen och jag ändrar ställning. "Vill jag verkligen tillbringa kvällen här, låtsasskratta, prata minnen som ingen av oss egentligen bryr oss om längre, och se Mats bli patetiskt full?".
Fan flyger i mig, jag böjer mig fram och tar tag i hans meny, böjer ner den, tränger mig in i hans trygghetszon, bryter mot mönstret, "Ehhh, va fan gör du", blicken flackar till innan den möter min. Orden kastar sig inte ur munnen som vanligt, de droppar, faller ner mot menyn och rinner ner på hans sida.
"Vet du vad Mats, jag tänker inte låta dig bjuda, tror inte ens jag tänker stanna här.
"Men va fan, vad är det nu då, inte hungrig?, ska vi dricka på en gång?"
Jag höjer en hand, "du förstår inte, jag tänker inte stanna, inte tillbringa kvällen med dig, din så kallade storsinthet kan jag klara mig utan".
"Men va fan, Moffa och Crille skulle ju möta oss, det är ju 30 plus ikväll"
"Och?". Jag släpper mitt finger från menyn, tror att budskapet sjunkit in.
"Vadå och?, Va fan"
Jag ser att han börjar bygga upp långa haranger, kastar snabbt två hundringar på bordet, "Jag bjuder, ät nåt till grabbarna kommer, satan Mats, jag orkar inte, orkar inte höra er tjata om travhästar som kunde ha sprungit in, eller om vilka erövringar ni gjorde för länge sen, och definitivt så vill jag inte höra om era framtida".
"Men?"
"Inga men, ha det skoj, ring mig imorrn, du är fan så mycket trevligare bakfull" Hans gapande mun är fortfarande vidöppen när jag vänder mig och går.
"Vi äter nåt oxå va?, blir så jädra skvalpigt i kistan annars", hans huvud är redan djupt i menyns värld. "Skönt, nu är det tyst ett tag", tanken får mig att dra på mungiporna lite, vet av erfarenhet att det kommer att ta ett tag innan han bestämmer sig, stolsryggen trycker hårt i ryggen och jag ändrar ställning. "Vill jag verkligen tillbringa kvällen här, låtsasskratta, prata minnen som ingen av oss egentligen bryr oss om längre, och se Mats bli patetiskt full?".
Fan flyger i mig, jag böjer mig fram och tar tag i hans meny, böjer ner den, tränger mig in i hans trygghetszon, bryter mot mönstret, "Ehhh, va fan gör du", blicken flackar till innan den möter min. Orden kastar sig inte ur munnen som vanligt, de droppar, faller ner mot menyn och rinner ner på hans sida.
"Vet du vad Mats, jag tänker inte låta dig bjuda, tror inte ens jag tänker stanna här.
"Men va fan, vad är det nu då, inte hungrig?, ska vi dricka på en gång?"
Jag höjer en hand, "du förstår inte, jag tänker inte stanna, inte tillbringa kvällen med dig, din så kallade storsinthet kan jag klara mig utan".
"Men va fan, Moffa och Crille skulle ju möta oss, det är ju 30 plus ikväll"
"Och?". Jag släpper mitt finger från menyn, tror att budskapet sjunkit in.
"Vadå och?, Va fan"
Jag ser att han börjar bygga upp långa haranger, kastar snabbt två hundringar på bordet, "Jag bjuder, ät nåt till grabbarna kommer, satan Mats, jag orkar inte, orkar inte höra er tjata om travhästar som kunde ha sprungit in, eller om vilka erövringar ni gjorde för länge sen, och definitivt så vill jag inte höra om era framtida".
"Men?"
"Inga men, ha det skoj, ring mig imorrn, du är fan så mycket trevligare bakfull" Hans gapande mun är fortfarande vidöppen när jag vänder mig och går.
Kommentarer