Skrivpuff--> Stålbadet
När jag slår upp ögonen känner jag ett lugn skölja över mig, "frivecka", tänker jag, "äntligen, nu kan jag ligga här, dra mig en stund, bara njuta av värmen från täcket, det är fem fria dagar som ligger framför mig".
Boxar till kudden lite, och vänder på den, det svala mjuka är som balsam för själen, det varar inte så länge, men jag njuter verkligen av stunden, när den blivit olidligt varm igen sätter jag mig upp, kastar en blick på klockan. "Halv tre, inte allt för länge", låter mina ben glida fram ur det varma, mina fötter möter det kalla golvet, det skickar genast en kontraorder till hjärnan, "tillbaks till värmen, tillbaks till värmen", men jag ignorerar detta och fortsätter mot min morgonsyssla.
I köket står en tom kaffekopp på bordet, "ingen lapp", tänker jag samtidigt som jag låter varmvattnet möta det intorkade kaffet i botten. Startar vattenkokaren och ögnar igenom det torftiga innehållet i kylskåpet, bestämmer att en korvskiva och några limpmackor ska få möta sin skapare. "Skulle jag handla idag eller skulle vi göra det tillsammans, uppenbarligen så är hon ju inte hemma". Kollar mobilen, men displayen lipar åt mig. Klockan är nu halv fem, jag har bäddat, diskat och dammsugit lite, har prövat att ringa henne ett antal gånger utan resultat, min irritation stiger med mnuterna som går, jag anar ju vad det är som håller henne borta, men vägrar att erkänna det för mig själv.
En knackning på dörren får mig att rycka till, utanför dörren står en slipsklädd och väldigt prydlig man.
"Jaha?", säger jag.
"Jag söker ägaren till ROU 192", säger mannnen.
"Ja, det är vår bil det".
"Det saknas inbetalningar på det fordonet".
En kall kår sprider sig längs ryggraden, jag fattar ju att de inte skickar någon för ett personligt besök för några få hundringar.
"Tjejen är inte hemma just nu, det är hon som sköter all ekonomi"
Mannen bläddrar lite i några papper, "det står en Leif Brand i våra papper.
"Det är jag, hur mycket pengar pratar vi om egentligen?"
"Det fattas tjugosjutusenåttahundra kronor".
Mina käkar är väldigt stela när jag svarar, "och annars?"
"Då måste vi beslagta bilen tyvärr"
"Okej, ja jag har inga pengar, inte den summan i alla fall", jag är alldeles kall när jag vänder mig om, tar fram bilnyckeln ur jackfickan på hängaren. "Här", jag släpper nycklarna i mannens handflata.
Nu är det mannens tur att säga, "jaha, ja hmmm då är det lite pappersjobb bara, jag behöver en underskrift här och här. Som i ett töcken, skriver jag under, skakar hand med mannen och stänger dörren.
Sittandes på en kökstol, förstår jag vidden av det som hänt och håller på att hända, mina tankar far både hit och dit. Jag flyttar stolen till hallgången och väntar.
Boxar till kudden lite, och vänder på den, det svala mjuka är som balsam för själen, det varar inte så länge, men jag njuter verkligen av stunden, när den blivit olidligt varm igen sätter jag mig upp, kastar en blick på klockan. "Halv tre, inte allt för länge", låter mina ben glida fram ur det varma, mina fötter möter det kalla golvet, det skickar genast en kontraorder till hjärnan, "tillbaks till värmen, tillbaks till värmen", men jag ignorerar detta och fortsätter mot min morgonsyssla.
I köket står en tom kaffekopp på bordet, "ingen lapp", tänker jag samtidigt som jag låter varmvattnet möta det intorkade kaffet i botten. Startar vattenkokaren och ögnar igenom det torftiga innehållet i kylskåpet, bestämmer att en korvskiva och några limpmackor ska få möta sin skapare. "Skulle jag handla idag eller skulle vi göra det tillsammans, uppenbarligen så är hon ju inte hemma". Kollar mobilen, men displayen lipar åt mig. Klockan är nu halv fem, jag har bäddat, diskat och dammsugit lite, har prövat att ringa henne ett antal gånger utan resultat, min irritation stiger med mnuterna som går, jag anar ju vad det är som håller henne borta, men vägrar att erkänna det för mig själv.
En knackning på dörren får mig att rycka till, utanför dörren står en slipsklädd och väldigt prydlig man.
"Jaha?", säger jag.
"Jag söker ägaren till ROU 192", säger mannnen.
"Ja, det är vår bil det".
"Det saknas inbetalningar på det fordonet".
En kall kår sprider sig längs ryggraden, jag fattar ju att de inte skickar någon för ett personligt besök för några få hundringar.
"Tjejen är inte hemma just nu, det är hon som sköter all ekonomi"
Mannen bläddrar lite i några papper, "det står en Leif Brand i våra papper.
"Det är jag, hur mycket pengar pratar vi om egentligen?"
"Det fattas tjugosjutusenåttahundra kronor".
Mina käkar är väldigt stela när jag svarar, "och annars?"
"Då måste vi beslagta bilen tyvärr"
"Okej, ja jag har inga pengar, inte den summan i alla fall", jag är alldeles kall när jag vänder mig om, tar fram bilnyckeln ur jackfickan på hängaren. "Här", jag släpper nycklarna i mannens handflata.
Nu är det mannens tur att säga, "jaha, ja hmmm då är det lite pappersjobb bara, jag behöver en underskrift här och här. Som i ett töcken, skriver jag under, skakar hand med mannen och stänger dörren.
Sittandes på en kökstol, förstår jag vidden av det som hänt och håller på att hända, mina tankar far både hit och dit. Jag flyttar stolen till hallgången och väntar.
Kommentarer