Skrivpuff--> Att sticka ut.

Den gråa massan ser ut att vara helt ogenomtränglig, många har passerat ovanpå den, lastbilar lastade till bristningsgränsen, klapprande hästhovar, vinterdäck som ej bytts i tid med slitande dubbar, och varma sommarfötter, alla har de passerat, trampat och slitit lite på den skrovliga ytan. Den har funnits där så länge jag kan minnas, nu för tiden så nöter jag den med ett par fotriktiga eccoskor, men även jag har hoppat runt på den sommarvarma asfalten helt bekymmerslöst.

Och nu som då, så blir jag lika förundrad när jag ser asfaltens sommarinnevånare, de som sticker ut, har lyckats med det som andra inte gjort, gång på gång, varje sommar kommer de, sorglöst, utan att inse det stora, att de faktiskt vinner över en så hård motståndare. I vuxen ålder har jag tagit reda på hemligheten, jag vet att det har att göra med vatten, kapillärkraft och så vidare, men jag blir ändå brydd, att denna lilla gula blomma som vi ser som ogräs, är så stark, har en sådan potential.