Vanor. Skrivpuff

"Jamen, varför", säger jag.
"Man bara måste det", Claes ansikte skrynklar ihop sig.

Diskussionen har vi haft många gånger, ingen har gett sig någon gång, trots att jag vet att Claes har rätt.

"Man måste ingenting, är jag inte hungrig så är jag inte", "jag vet att jag fällt en idiotkommentar nu", tänker jag.
"Du äter ju, kanske inte regelbundet som vi normala, men du äter", säger Claes.

Jag är tyst en stund, låter hans ord sjunka in, vet att han träffar rätt varje gång han kastar sina pilar, mina argument håller inte. Vattenkokaren börjar sitt hoppande på bänken.
"Vilken smak?", ropar jag.
"Ta något gott", ropar Claes tillbaka.

Efter vår testund så ser Claes fundersam ut.
"Vi byter" säger han.
"Va?"
"Vi byter, du äter som jag en månad och jag kastar mig över din diet, gudarna ska veta att jag behöver det"

Jag ser på han att det inte är ett skämt, funderar lite på det något udda förslaget.
"Visst, kör till, låt oss byta"
"Härligt, undrar vad Eva ska säga"

Jag sträcker fram handen. "Låt oss skaka på det"
"Inga problem för mig", han tar ett krafttag och trycker till.