Efterlängtad -->Skrivpuff

Tror jag ska sluta att längta efter dessa dagar, de fria, de som inte är fyllda med jobb, förväntningarna är skyhöga. Då ska jag ändra på saker och ting, då ska det ske, men det händer inget, eller snarare ännu värre, det händer till och med mindre.

Varför blir det så, vad är det som låser i min kropp och mitt sinne? Idag kommer min dotter på besök, också en  väldigt efterlängtad händelse. Men jag bygger upp en massa scenarion, vi måste göra det, vi ska hinna det och hon vill säkert träffa dem. Allt detta bygger jag upp, vrider och vänder på, min nervositet riskerar att göra hela visiten till en stor katastrof. Som tur är så är hon den underbaraste, hon vill mest bara vara, slappna av från skolstress, syskon och andra element i hennes liv. Och hon vill träffa mig, och vara med mig, vilket för mig är nästan obegripligt, men glädjande så klart, när jag väl slappnar av.

Det blir inte mer än så här, ingen påhittad text idag, utan en liten insyn i mitt liv, fast med skrivpuff temat!


*Ödmjuka bugningar*  //Leif