Att skapa -->Skrivpuff

Slaget träffar högt upp, inte över örat som tur är, men det känns ändå och tårarna tränger fram i ögonen, försöker att inte möta hans blick, för då kommer det antagligen bli värre.
"Nå", säger han.
"Förlåt", ordet fastnar nästan i halsen.
"Jag hörde inte"
"Förlåt!"
Han vänder sig om, precis som att han redan glömt allt, jag är glad att han inte är så full än, kontrollerade slag är alltid bättre. Jag kommer att bli röd av hans handflata, men märket kommer att gå bort ganska snabbt. Jag ser till att få bort disken kvickt och tyst, sportkanalen går för fullt och jag skulle inte överrösta den ens om jag tappade en servis i golvet, men han är väldigt oförutsägbar vissa kvällar, så tystnad är alltid ett klokt val.

"Kaffe!", ropar han.
Inget svar behövs, bryggen är laddad redan, bara att slå på knappen, "Fram med koppar bara", tänker jag, men ser att jag glömt att hans favoritkopp är i disken, skyndar mig att handdiska den och gå in med den på ett fat, när jag kommer in i tv-rummet så märker jag direkt att nåt är fel, en plötslig knuff i ryggen gör att jag flyger fram mot bordet, porslinet krossas mot golvet. Jag rullar ihop mig som en boll, beredd att ta emot.

"Vad är det här?" , skriker han. "Titta när jag talar med dig!"
Jag inser att det blir en utdragen smärtsam kväll. Öppnar ögonen och tittar. Han håller i ett dvdfodral.

"Har jag inte sagt tusen gånger att dessa ska inte ligga framme, tänk om jag skulle haft chefen med mig hem ikväll, han ska fan inte presenteras för någon svinstia"
Jag är knäpptyst, vet att det kan gå över om jag inte öppnar munnen.

"Nå blir det något kaffe?", han sätter sig igen.

Faran är över för denna gång, jag plockar ihop skärvorna snabbt och hämtar reservkoppen, samtidigt memorerar jag att jag måste köpa en till likadan, för nästa gång.