Aska-->Skrivpuff

Mannens gråsprängda hår täcker hans fingrar där han sitter i fåtöljen med ansiktet i händerna, kroppen skakar då och då. Det enda ljus som finns i huset står på bordet framför han, den svaga fladdrande lågan kastar sig av och an. På bordet står en öppnad flaska Rémy Martin, ett glas fyllt med drycken, och bredvid en urna  ligger även ett ansenligt antal tabletter. En svag lukt av rök och bensin finns närvarande hela tiden.

Mannen rätar på sig, tiden verkar stå stilla i rummet, glaset färd från bordet till munnen verkar pågå en evighet, läpparna möter glaset lätt särade, konjaken flyr sakta från sitt glasfängelse till den varma munhålan. När glaset är tomt släpper mannen glaset, det studsar mot hans ben och ner på golvet, glaskraset låter som en explosion i rummet. Det bekommer honom inte, hans händer sträcker sig efter urnan, vördnadsfullt lyfter han av locket.

"Älskling, nu är det dags", han häller sakta ut askan på bordet, "jag kommer till dig nu snart"

Han rafsar ihop tabletterna, sväljer dem och sköljer ner det med den återstående konjaken i flaskan.
Nu har röklukten ökat och mannen känner att rummet har blivit mycket varmare. Han lutar sig tillbaka, precis när han sluter ögonen ser han i ögonvrån skenet från lågorna utanför dörren.