Magknip Skrivpuff
Så fort jag lägger på luren, så känner jag olustkänslan stiga i kroppen, alltid samma sak när hon ringer, tänker jag. "Aldrig något snällt, alltid nåt krav" tankarna mal under tiden jag gör i ordning min frukost.
All lust till att göra saker är som bortblåsta, denna dag var ju så bra planerad. Ta det lugnt, handla lite grejer, gå på stan och fika, det var ju ändå sista dan på ledigheten, men nu är dagen raserad. Frukosten smakar ingenting och magen börjar kännas orolig, en snabbdisk och sen toalettbestyr, tankarna fortsätter mala under tiden.
Plötsligt så kniper magen till, alldeles varmt känns det, som glödande kol skulle vara bosatt därinne, smärtan gör att jag viker mig, jag stapplar ut till soffan i vardagsrummet, kryper ihop på den och väntar på att den ska släppa, har varit i denna situation förut. Den brännande känslan börjar avta, jag ställer mig upp igen, tar mig på lite darriga ben in till sovrummet för att klä mig. Så då ska man vara i ett hus där man inte är omtyckt hela dan då, varför kan jag inte bara säga NEJ!, tanken är svindlande, vad skulle hända då, hur skulle hennes reaktion bli, det skulle ju spridas som en löpeld till alla bekanta och min telefon skulle ringa stup i kvarten. Efter den sedvanliga jeans och t-shirts påsättningen så känns det lite bättre.
Packar ner lite grejer i en ryggsäck, det skulle ju kunna bli långvarigt, den dans och bingo tokiga föredettan kan ju när som helst få för sig att åka iväg på en tripp. Kastar en längtande blick på den inbjudande soffan i vardagsrummet när jag passerar på väg mot ytterdörren. Ute i trapphuset så är hissen som vanligt längst upp i kåken. Smärtan som vrider om i magen denna gång får mig att tappa balansen helt, jag dråsar ner i cementgolvet, hett lava sprider sig i magen, knivar sticks in och vrids om, fällknivseffekten som träder in på en hundradels sekund skulle vara komisk om inte smärtan var där, jag kryper, kravlar och drar mig sakta tillbaka mot min ytterdörr, sakta meter för meter, svetten forsar fram i pannan, t-shirten klibbar mot kroppen, stannar till och vilar, vilket är en konstig beskrivning, att vila med glödgande lava som bränner är en väldigt stressande vila, jag tvingar mig upp i sittande ställning mot väggen, famlar med nyckeln i låset, äntligen, dörren går upp, jag kryper in, in mot soffan, dörren står öppen bakom mig, men jag bryr mig inte, lädret i soffan känns svalt mot huden när jag kravlar mig upp i den, jag får upp telefonen ur fickan, stänger av den med svettiga händer och släpper den på golvet med en smäll.
All lust till att göra saker är som bortblåsta, denna dag var ju så bra planerad. Ta det lugnt, handla lite grejer, gå på stan och fika, det var ju ändå sista dan på ledigheten, men nu är dagen raserad. Frukosten smakar ingenting och magen börjar kännas orolig, en snabbdisk och sen toalettbestyr, tankarna fortsätter mala under tiden.
Plötsligt så kniper magen till, alldeles varmt känns det, som glödande kol skulle vara bosatt därinne, smärtan gör att jag viker mig, jag stapplar ut till soffan i vardagsrummet, kryper ihop på den och väntar på att den ska släppa, har varit i denna situation förut. Den brännande känslan börjar avta, jag ställer mig upp igen, tar mig på lite darriga ben in till sovrummet för att klä mig. Så då ska man vara i ett hus där man inte är omtyckt hela dan då, varför kan jag inte bara säga NEJ!, tanken är svindlande, vad skulle hända då, hur skulle hennes reaktion bli, det skulle ju spridas som en löpeld till alla bekanta och min telefon skulle ringa stup i kvarten. Efter den sedvanliga jeans och t-shirts påsättningen så känns det lite bättre.
Packar ner lite grejer i en ryggsäck, det skulle ju kunna bli långvarigt, den dans och bingo tokiga föredettan kan ju när som helst få för sig att åka iväg på en tripp. Kastar en längtande blick på den inbjudande soffan i vardagsrummet när jag passerar på väg mot ytterdörren. Ute i trapphuset så är hissen som vanligt längst upp i kåken. Smärtan som vrider om i magen denna gång får mig att tappa balansen helt, jag dråsar ner i cementgolvet, hett lava sprider sig i magen, knivar sticks in och vrids om, fällknivseffekten som träder in på en hundradels sekund skulle vara komisk om inte smärtan var där, jag kryper, kravlar och drar mig sakta tillbaka mot min ytterdörr, sakta meter för meter, svetten forsar fram i pannan, t-shirten klibbar mot kroppen, stannar till och vilar, vilket är en konstig beskrivning, att vila med glödgande lava som bränner är en väldigt stressande vila, jag tvingar mig upp i sittande ställning mot väggen, famlar med nyckeln i låset, äntligen, dörren går upp, jag kryper in, in mot soffan, dörren står öppen bakom mig, men jag bryr mig inte, lädret i soffan känns svalt mot huden när jag kravlar mig upp i den, jag får upp telefonen ur fickan, stänger av den med svettiga händer och släpper den på golvet med en smäll.
Kommentarer