Saknad!!

Finns massor jag vill skriva, massor jag vill få sagt, men orden stockar sig i halsen, känslorna lägger lock på allt, jag vill att det ska vara som det varit, filmkvällar, skratt, sena hamburgeråkningar, mer skratt, allvarliga samtal, fåniga samtal och löjliga testningar av slagsmål vi sett på nån film, men du är borta nu, konstigt borta, förfärligt borta....borta på riktigt.

Du var den enda som jag kunde ringa till på riktigt, när som helst, och prata hur länge som helst...den som förstod mig, min tillvaro och min konstiga syn på mitt liv...

Har inte riktigt förstått hur detta ska sluta, vem som ska kunna få mig att vilja gå på jobbet på samma sätt som du, det har varit lätt att se fram emot nattskiften...nu vet jag inte längre...Jag vet inte...