Skrivpuff -- Ett uppbrott

Jag trycker igen dörren, det löjliga kombinationslåset knäpper igen, fast jag är fullt påklädd så sätter jag mig ner på den slitna bänken. "Bara en liten stund", tänker jag. Tankarna irrar hit och dit. "Ska jag verkligen inte hit något mer, är detta den sista gången jag ser detta sjaskiga omklädningsrum, vad kommer det att bytas ut mot, i vilken stad kommer jag att bo, och kommer jag att trivas" Tankarna trängs som bilar på en parkering till ett köpcentrum en lönedag, alla vill fram, vara så nära som möjligt.

I över tjugo år har jag suttit här, på denna bänk, både nätter och dagar, och väldigt ofta ensam, nu är det över, någon annan kommer sitta här snart, aldrig trodde jag att denna plats bara skulle vara ett kapitel i mitt liv. Den svarta sopsäcken slår mot min rygg när jag går nerför trappen, arbetskläderna ska lämnas in, tvättas och lagas, de kommer att bäras snart igen, dock inte av mig.

Ute biter kylan sig fast i ansiktet, den tuggar i sig känseln bit för bit. Vakten hejar slött när jag kommer in i kuren, jag skriver under och lämnar säcken. "Undrar hur många säckar till han tar emot innan han själv lämnar sin", tänker jag.

Jag vänder mig inte om en enda gång när jag sakta går hemåt.